The Headmaster

Det gäller livet

Ett vägskäl

Tidigt på morgonen den 30 december 2016 slog jag och min fästmö igen dörren till Statoils största flyttbil, satte oss i bilen och körde de 32 mil som går mellan Skövde och Helsingborg. Efter ett helt yrkesliv inom Skövde kommun, staden där jag är född och uppvuxen, och dess skolförvaltning kände jag att jag stod inför ett vägval: antingen nöjer jag mig med vad jag har eller också funderar jag riktigt noga på vad jag verkligen vill och ser till att agera därefter. Valet föll på det sistnämnda.

Men vad var det jag ville? Jag ville utvecklas och utmanas i mitt arbete. Jag ville göra verklig skillnad för de elever som har det allra tuffast i och utanför skolan. Jag ville arbeta med skol- och professionsutveckling. Jag ville arbeta med kollegialt lärande. Jag ville vara en del av digitaliseringsprocessen som genomsyrar samhället i allmänhet och skolan i synnerhet.

Jag såg en jobbannons som började med texten:

Du vill något. Det vill vi med! Hos oss går vi från vilja till handling så här har du alla förutsättningar att påverka och få saker gjorda. Vi lyssnar, hjälps åt och jobbar för att dra åt samma håll. Här finns möjligheterna för dig som vill skapa, bygga, förändra, uppleva och utvecklas. Helsingborg är staden för dig som vill något.

Tjänsten som lystes ut var som pedagog i Maria Parkskolans Samverkansklasser – en kommunöverskridande verksamhet som innebär specialiserad undervisning i särskild undervisningsgrupp med elevcentrerat fokus på elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Efter dryga tio år som verksam pedagog, där jag arbetat just med elever med dessa utmaningar, kändes tjänsten som skräddarsydd för mig. Jag sökte tjänsten, fick den, och gav min fästmö beskedet: ”vi ska flytta, älskling”.

Objective: complete?

Två år senare hade jag nått de flesta av mina mål: jag arbetade som biträdande rektor för just dessa Samverkansklasser samt Helsingborgs stads Resursskola. Jag gjorde verklig skillnad för de elever som har det allra tuffast i och utanför skolan. Jag arbetade med skol- och professionsutveckling. Jag arbetade med kollegialt lärande och jag var en del av digitaliseringsprocessen som genomsyrar samhället i allmänhet och skolan i synnerhet.

Ändå började en känsla att sprida sig i kroppen: befinner jag mig på rätt ställe?

Det kom ut en ny jobbannons som började med texten:

Det gäller livet.

Under de tolv år jag arbetat med elever i behov av särskilt stöd har jag tagit del av en mängd färgstarka livsöden som påverkat mig djupt inom ramen för min yrkesroll. Det har funnits strålande solskenshistorier, där människan bakom eleven utvecklats något enormt, och det har funnits mörka livsöden där avgrunden alltid varit närvarande – den gemensamma nämnaren har ändå alltid varit att skolan i någon form har gjort verklig skillnad för dessa individer, även om det i vissa fall enbart rört sig om en begränsad tidsperiod. Detta vet jag – skolan och relationen till dess personal kan vara livsavgörande för de ungdomar som är allra mest utsatta.

Tjänsten som lystes ut var rektor på Lärdomsskolan vid SiS Ungdomshem Ljungaskog utanför Örkelljunga. En statlig institution som tar emot icke skolpliktiga flickor med psykosocial problematik, missbruk och självskadeproblematik. Institutionen har i uppdrag att bedriva vård för flickor med särskilda vårdbehov samt erbjuda såväl grundskola som gymnasieskola. Tjänsten kändes som skräddarsydd för mig. Jag sökte tjänsten, fick den, och gav min fästmö beskedet: ”jag har fått ett nytt jobb, älskling”.

Kontraster

Idag gjorde jag min sista dag på Maria Parkskolan. Jag är väldigt tacksam för min tid på denna arbetsplats, en tid som varit tämligen omtumlande men där de bestående minnena och erfarenheterna alltid kommer att handla om de underbara eleverna i Samverkansklasserna och på Resursskolan, om eldsjälarna till kollegor, om medarbetarnas förmåga att alltid sätta eleverna i centrum och om alla samtal och möten med vårdnadshavarna. Jag har också trivts oerhört bra inom staden Helsingborg. Staden för dig som vill något – utan tvekan. Det finns ett driv och ett entreprenörskap i staden som är väldigt inspirerande. Förhoppningsvis kan jag klamra min fast inom denna gemenskap i form av nätverket Familjen Helsingborg, frågan är om de släpper in en statlig kis som mig i detta samarbete?

Framtiden tillhör mig. Imorgon gör jag min första dag som rektor på Lärdomsskolan vid SiS Ungdomshem Ljungaskog utanför Örkelljunga. Var denna resa tar mig återstår att se, en sak är dock säker – jag är redo att göra betydelsefull skillnad. Mitt arbete har aldrig känts så viktigt och meningsfullt som nu.

 

«

© 2019 The Headmaster. Tema av Anders Norén.