”Samverkansklasser finns till för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller långvariga psykiska problem. Samverkan står för kontakt och samarbete mellan skola, hem, HAB (barn– och ungdomshabilitering) samt BUP (barn- och ungdomspsykiatriska kliniken).

Alla elever som går i en samverkansklass har kontinuerlig kontakt med antingen HAB eller BUP.

Vi fokuserar på elevens möjligheter, styrkor och positiva sidor, för att han eller hon på bästa sätt ska kunna utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och sin egen förmåga.”

Ovanstående är ett utdrag från beskrivningen av Samverkansklass på kommunens hemsida (resterande delar finns att läsa här) och sammanfattar verksamheten väl på ett övergripande plan.

Förutsättningar

Officiellt är eleverna inskrivna i vanliga klasser på Maria Parkskolan, precis som vilka andra elever som helst, och målet är förstås att så många av våra elever som möjligt ska kunna deltaga i gemensam undervisning med sin klass i de ämnen/moment det är möjligt. Oftast är detta dock inget alternativ då våra elever har så pass stora behov av särskilt stöd – men alternativet finns och det händer ibland.

I Samverkansklass är grupperna små, oftast runt 6-7 elever per klass, med hög bemanning av pedagoger och elevassistenter. I regel finns det alltid minst två vuxna med på varje lektionstillfälle per klass. Detta ger en stor möjlighet till individuell anpassning.

Samtliga elever arbetar efter LGR 11, det handlar alltså inte om att dessa elever har lägre eller färre krav vad det gäller bedömning och betygssättning, det är snarare en fråga om förutsättningar och arbetsmetoder. Alla elever har en egen arbetsplats, oftast med skärmar för att öka möjligheten till koncentration, med relevant skolmaterial i anslutning samt ett fast schema över dagen och veckan. Vad det gäller tekniska hjälpmedel har alla elever tillgång till iPad och laptop (med tillhörande hörlurar), enheter som är fullastade med hjälpfunktioner som rättstavningsprogram, talsyntes, speech-to-text och översättningsfunktioner.

Arbetsmetoder

Dessa kan variera beroende på vilken elev det handlar om. Gemensamma nyckelbegrepp är alltid förberedelsetålamodkontinuitetrelationsskapande och lågaffektivt bemötande. Dessa delar återfinnas alla i TEACCH – en slags tydliggörande pedagogik (mer info här) som vi använder oss av i vårt arbete i Samverkansklasserna. En annan metod som står i centrum är Ross Greenes CPS-metod (mer info här) där Plan B aldrig är långt borta.

Ofta har eleverna en dåligt erfarenhet av skolan innan de kommer till oss. En del har varit hemmasittare, en del har varit utsatt för mobbning och många har ett lågt förtroende för vuxna i skolans värld. Därför gäller det att närma sig långsamt och varsamt, utan en stabil relation är uppdraget dömt att misslyckas.

Allt som ofta kan man också använda gruppen i sig som ett arbetsredskap, trots att eleverna har olika förutsättningar känner de ändå en samhörighet i gruppen. Eleverna har i regel en hög tolerans och acceptans för sina klasskamraters utmaningar (även om det givetvis uppstår konflikter ibland, precis som i alla andra klassrum).

Eleverna har även olika styrkor vad det gäller att uttrycka sig. Många elever är starkare muntligt än skriftligt, därför är allmän diskussion ofta en central metod – med det sagt övas givetsvis den skriftliga förmågan också men examinationsdelar som kan utföras muntligt har ofta företräde. Filmer och bildstöd används flitigt då olika former av språkstörningar är vanligt förekommande hos våra elever.

Den kreativa förmågan får stor utrymme när vi arbetar med våra elever. Ofta är de praktisk/estetiska ämnena en frizon där många får utlopp för sin energi och kreativitet men även inom det digitala skapandet, via till exempel arbete med att skapa presentationer/redovisningar, programmering och användandet av film-och-ljudinspelningar märker vi att eleverna får fler verktyg till hjälp att utrycka sig med.

Samverkan

Den stora vinsten med Samverkansklasserna i Helsingborgs Stad är, som namnet antyder, den samverkan som finns mellan de olika instanser som är inkopplade kring eleverna. Då elevernas problematik aldrig enbart är knutna till skolan och dess verksamhet är det av yttersta vikt att det finns ett övergripande skyddsnät och samarbete kring eleverna. Genom att utbyta erfarenheter kan man lära av varandra och därmed hela tiden hitta/prova nya vägar att arbeta tillsammans med elever och föräldrar.